Olof Skötkonung

Silvermynt slaget för Olof Skötkonung

I början av hans regering låg Olof Skötkonung i krig mot den danske kungen Sven Tveskägg vars rike fadern Erik Segersäll hade regerat över en kort tid och som Olof gjorde anspråk på. Men kriget avslutades med att Olof erkände Sven Tveskägg som kung av Danmark och den senares giftermål med Olofs moder Sigrid Storråda ledde till ett närmande. Tillsammans med Sven Tveskägg och norska upprorsmän deltog Olof i slaget vid Svolder år 1000 mot den norske kungen Olav Tryggvasson. Som en följd av denna seger delades Norge mellan de två kungarna och Olof Skötkonung fick Bohuslän och södra Tröndelag, länder som han dock under de fortsatta striderna mot norrmännen senare förlorade. Från och med 1015 gjorde nämligen Olav Haraldsson framgångsrikt anspråk på Norges krona och lyckades döda Olof Skötkonungs jarlar i Bohuslän. Jämtlänningarna lyckades han dock trots flera försök inte förmå att bryta med Olof Skötkonung.

Olofs långvariga strider mot norrmännen ska även ha lett att svearnas skattländer på andra sidan Östersjön gjorde sig fria. Missnöjet över detta ska ha varit huvudorsaken till varför svearna tvingade Olof Skötkonung att sluta fred med Olav Haraldsson och även avsatte honom som kung av Sverige.

Kristnandet

Olof Skötkonung var den förste svenske kung som tog dopet och förblev kristen till sin död. Hans far Erik Segersäll hade också blivit döpt men återföll senare till hedendomen. Enligt den traditionella historietolkningen ska Olof Skötkonung ha döpts år 1008 i Husaby källa i Västergötland av den engelske missionären Sigfrid som blev Skaras förste biskop. Källäget är dock problematiskt och det finns inte mindre än tre olika personer som utpekats som den som döpte sveakungen. Det är Sigfridslegenden från omkring 1200 som anger Sigfrid som den som döpte Olof Skötkonung vid Kinnekulle (där Husaby källa ligger). Sigfridslegenden har troligen använts som källa av Västgötalagens kungalängd som i en kortfattad notis berättar hur dopet gick till. Problemet med Sigfridslegenden är att det är en tendentiös källa som är avsedd att framställa Sveriges yngsta stift (Växjö stift) som det äldsta. Alla uppgifter som går att kontrollera har också visat sig vara felaktiga. Till exempel var Sigfrid aldrig biskop av Skara. Enligt Adam av Bremen ska istället Thurgot ha grundat Skara stift 1014 samt varit den som döpte Olof Skötkonungs drottning och barn. Däremot nämner Adam av Bremen inte vem som döpte Olof Skötkonung själv, vilket leder till antagandet att det måste ha skett tidigare och ha utförts av en engelsk missionär och inte av en representent från Hamburg-stiftet. Saxo Grammaticus pekar ut en engelsk missionär vid namn Bernhard som var verksam i Skåne. Men han anlände till Danmark tillsammans med Knut den store först år 1019 och det bedöms som alldeles för sent för att han ska komma ifråga. Snorre Sturlasson skrev i Heimskringla att den som döpte Olof Skötkonungen var den engelske missionären Sigurd som var verksam i Olav Tryggvassons hird innan han trädde i svensk tjänst efter slaget vid Svolder. Varken Saxo eller Snorre nämner dock några detaljer om hur dopet gick till och det har därför varit frestande att förlita sig på den mer innehållsrika Sigfridslegenden.

Det enda som källorna är helt entydiga om är att den som döpte Olof Skötkonung var en engelsk missionär. Snorre Sturlasson och Sigfridslegenden har dessutom snarlika namn på missionären, Sigurd/Sigfrid. Endast Sigfridslegenden anger platsen för dopet, det vill säga Kinnekulle i Västergötland, preciserat till Husaby källa av Västgötalagens kungalängd. Årtalet 1008 kommer däremot från en helt annan källa än de ovannämnda. Thietmar av Merseburg berättade att en kristen furste döptes detta år. Det kan visserligen inte uteslutas att Thietmar syftade på någon okänd vendisk furste men sannolikt var det just Olof Skötkonung som avsågs. Det bör även nämnas att mynt med kristna motiv präglades i Olof Skötkonungs namn redan i slutet av 900-talet. Olof Skötkonung tycks därför ha tagit ställning för kristendomen mycket tidigt.

Skara stift

En viktig insats för Sveriges kristnande var att Olof Skötkonung tillät att landets första biskopssäte inrättades i Skara 1014. Västergötland hade kristnats under andra halvan av 900-talet och fungerade som de kristna prästernas inkörsport till Sverige. Resor över Östersjön undveks av Hamburg-stiftets präster på grund av det omfattande sjöröveriet och man valde därför den omständiga landvägen längs nuvarande Sveriges västkust och sedan genom Väster- och Östergötland för att ta sig till Mälardalen (även de djupa skogarna Tiveden och Kolmården var farliga). Valet av Skara som stiftstad framför Sigtuna, som hade varit en kristen stad ända sedan dess grundläggande på 970-talet, behöver inte enbart ha berott på att det var Västergötland var det första landskap som blev kristnat. En tänkbar förklaring är att Olof Skötkonung ogärna ville underordna sig den tysk-romerske kejsaren, vars intressen ärkebiskopen av Hamburg-Bremen företrädde. Av samma anledning gynnades engelska missionärer.

Olof Skötkonungs avsättning och sista år

Enligt kyrkohistorikern Adam av Bremen skulle Olof Skötkonungs kristna tro ha lett till missnöje bland hedniska svear som avsatte honom och tillsatte hans (lika kristne) son Anund Jakob som kung istället. De sista åren av hans liv var han därför kung över enbart Västergötland som han själv hade fått välja av svearna. Snorre Sturlasson anger dock ett annat motiv till svearnas beslut. Enligt honom skulle orsaken ha varit missnöje med Olof Skötkonungs långvariga krig mot Norge vilket hade lett till att länderna på andra sidan Östersjön hade frigjort sig från svearnas välde. Olof Skötkonungs ovilja att lyssna på goda råd angavs också som en anledning till varför Upplands lagman tillsammans med sin västgötske kollega och Västergötlands jarl förmådde svearnas ting att avsätta honom som kung och insätta sonen istället. Olof Skötkonung skulle därefter ha fått Västergötland med bibehållen kungatitel som ett slags underhållslän med Anund Jakob som överkung. Det dröjde dock inte länge innan far och son försonades och Olof Skötkonung tilläts regera som medkung till Anund Jakob fram till sin död vintern 1021-1022. Adam av Bremen anger sannolikt felaktigt att Olof skulle ha dött på 1030-talet.

En uppgift om att Olof skulle ligga begravd i Husaby i Västergötland härstammar från 1740-talet och är lika obevisbar som de 100-200 år äldre uppgifterna att han är begravd i Skara eller Linköping. Den utpekade graven i Husaby är inte tillräckligt gammal för att vara hans.

Namnet Skötkonung

Det finns många olika förklaringar till namnet Skötkonung. En tolkning går ut på att det syftar på en kvinnas sköte och att Olof föddes genom kejsarsnitt eller att han blev vald till kung redan innan han hade fötts. Skötkonung kan även ha betydelsen samlare. Om det ursprungligen var skotkonung kan det ha syftat på att han tillbringat en viss tid i Skottland. Tolkningar med mer kontroversiella slutsatser är att det skulle ha varit dialektalt för Götkonung eller ursprungligen ha varit Skattkonung med betydelsen lydkung (i så fall under den danske kungens överhöghet). Ingen av dessa tolkningar kan emellertid ledas i bevis eller ens stödjas av antydningar i källor. De baseras enbart på tolkninar av själva ordet skötkonung. Tolkningen Skattkonung med betydelsen myntkung kan däremot bedömas som sannolik eftersom Olof Skötkonung var den förste kung som präglade mynt i Sverige. En annan betydelse av tolkningen Skattkonung som dock inte kan bevisas är att Olof kan ha varit först med lösen för ledung, när den uteblev, vilket också senare omvandlades till skatt.

Slutligen finns det en tolkning som utgår ifrån det faktum att namnet Skötkonung inte uppträder i någon källa förrän i slutet av 1200-talet och då i källor som omnämner att gav mark i gåva till Skara stift. Skötkonung kan ha haft betydelsen gåvokung och varit en konstruktion från slutet av 1200-talet i syfte att stärka Skara stifts anspråk på tidigare kunglig mark. Det enda tillnamn som förekommer i en källa före slutet av 1200-talet är från Snorre Sturlassons Heimskringla. Snorre behövde skilja Olof Skötkonung från de norska kungarna Olav Tryggvasson och Olav Haraldsson och kallade därför honom för "Olav den svenske".

Äktenskap

• Estrid, en slavisk (obotritisk) furstedotter.

Barn

• Med Estrid:
  • Anund Jakob
  • Ingegerd Olofsdotter av Sverige (gift med Jaroslav I av Kiev)

• Med älskarinnan Edla:
  • Astrid Olofsdotter av Sverige (gift mot faderns vilja med Olav den helige av Norge)
  • Emund den gamle.

Denna text omfattas av GNU Free Documentation License. Den använder sig av material från Wikipediaartikeln "Olof Skötkonung".